Ett år har gått sedan jag opererades för bröstcancer.

Min vän Ylva har dött och jag tänker mycket på henne.

I söndags när jag läste DN blev jag kall. Där stod minnesord över en bibliotekskollega, Christina. Jag lärde känna henne när hon arbetade i Västmanland. En underbar tjej, så varm, professionell, smart, vacker och omtänksam. Senaste fem åren var hon på biblioteket på Gotland och skulle tillträda som kulturchef om några veckor. Jag hade sett fram emot att träffa henne i går på en bibliotekskonferens. Vi var lika gamla.

Alla människor lämnar ett tomrum efter sig men på olika sätt.

När jag går i skogen tänker jag ofta på dem som lämnat oss.

En tjej här på samhället har fått sin första cellgift och skall ha den andra på måndag. Jag håller tummarna för henne.

På Aros congress där jag var igår pågick samtidigt en bröstcancerkonferens så jag träffade min bröstsköterska vid Amoenas monter. Jag stod och jämförde olika bröstproteser och så dök Carina upp. Amoena är ett företag som gör bröstproteser, bh, underkläder och baddräkter för oss som har lösa proteser.

Höstdagarna går fort. Varje gång hundarna och jag är i skogen, dvs dagligen, blir det par liter trattkantareller.

En del tar jag hand om själv och en hel del har andra fått.

Dagens skörd blev fem liter. Jag skall ta hand om dem och så får sönerna om de vill.

I kväll skall jag sätta tillbaka klockan. det lär bli mörkare på kvällen och ljusare på morron. Skulle vilja att kvällarna var ljusare. Mörker är inget roligt.