Idag var jag på återbesök på bröstenheten och jag är så glad och tacksam för att det är så underbar personal som tar hand om oss patienter!!

Ni är guld värda!

jag tänker på Malin varje dag och önskar lycka till!

Undrar om svenska folket har fattat om man som vi har slut på sjukpengar och det händer något innan vi har börjat arbeta så står vi utan ersättning. Bryter vi benet, eller får stroke så får vi ingen ersättning! Det är så horribelt!

Vi som bor på gamla bruksorter vet att bruksarbetarna betalade in till sjukkassan för att få ersättning om de blev sjuka. Sedan kom Socialdemokraterna och införde allmän sjukkassa och nu är vi tillbaka till ruta ett där man bör uppmana alla unga och friska att ta privata sjukförsäkringar när Sveriges välfärd holkas ur!

Jag blir heligt upprörd!

En människa som har haft bröstcancer sedan 27 års ålder och nu efter ca 8 år fortfarande får cellgiftsbehandlingar för att hon har metastaser på ca 5-6 ställen i skelettet skall börja jobba 100%! Hon har under flera år jobbat 50%.

Hon älskar att jobba men att under hennes livssituation bli tvungen att jobba 100% är horribelt!

Kroppen och själen måste ha lugn o ro för att kunna läka.

Ett år har gått sedan jag opererades för bröstcancer.

Min vän Ylva har dött och jag tänker mycket på henne.

I söndags när jag läste DN blev jag kall. Där stod minnesord över en bibliotekskollega, Christina. Jag lärde känna henne när hon arbetade i Västmanland. En underbar tjej, så varm, professionell, smart, vacker och omtänksam. Senaste fem åren var hon på biblioteket på Gotland och skulle tillträda som kulturchef om några veckor. Jag hade sett fram emot att träffa henne i går på en bibliotekskonferens. Vi var lika gamla.

Alla människor lämnar ett tomrum efter sig men på olika sätt.

När jag går i skogen tänker jag ofta på dem som lämnat oss.

En tjej här på samhället har fått sin första cellgift och skall ha den andra på måndag. Jag håller tummarna för henne.

På Aros congress där jag var igår pågick samtidigt en bröstcancerkonferens så jag träffade min bröstsköterska vid Amoenas monter. Jag stod och jämförde olika bröstproteser och så dök Carina upp. Amoena är ett företag som gör bröstproteser, bh, underkläder och baddräkter för oss som har lösa proteser.

nu under oktober månad har biblioteket i Surahammar två caféprogram med tema bröstcancer.

söndag 4 oktober 16.00-18.00 kommer jag själv att berätta om mitt år med bröstcancer. Jag hoppas kunna förmedla en positiv erfarenhet, trots att det var ett jobbigt år. Men det kan kanske hjälpa andra att ta del av hur jag tänkte och bearbetade det som hände.

söndag 11 oktober samma tid, hoppas jag att andra vill berätta om sina erfarenheter. Florence Strand och en till från bröstcancerföreningen Misteln berättar för om föreningens verksamhet i Västmanland.

Givetvis blir det tillfälle får frågor.

Överskottet från entrén o fika 50 kr går till bröstcancerforskning

Jag kan räkna mig som frisk från bröstcancern, men jag skall gå på årliga kontroller och äta hormoner i fem år.

Jag har varit ganska pigg och framåt under året beträffande det mentala men nu när spänningen släpper kommer den stora tröttheten. Att få i gång arbetslivet och vardagslivet så att det flyter tar på krafterna. Ibland är jag alldeles mörbultad och blir stressad när jag har tider att passa och telefonen ringer.

Jag får vara försiktig nu i solen med min hud, här är det solskyddsfaktor 50+ som gäller för 50+ kvinnan!

Många komplimanger för mitt fina hår och frisyr får jag! Det är otroligt roligt och värmande att så många lyckönskar mig! Tänk vad alla positiva tankar och hälsningar betyder mycket! Tycker synd om alla människor som retar upp sig på bagateller, vädret och allt möjligt! Se det ljusa och vackra i tillvaron. Nu blommar mina alla pioner för fullt, bara en sådan sak!

Tänk att jag har så många som stöttar mig!

Jag tänker många gånger "tänk om jag varit en asylsökande kvinna utan familj och vänner, hur hade det då gått?".

Lycka är att leva i Sverige, sjukvård och vacker natur är ju också en förutsättning för att må gott.

När jag nu fått det positiva beskedet från onkologen blir jag lycklig men samtidigt alldeles mörbultad och slut. Jag förstår att jag har varit spänd och nu släpper det. Eftersom min hud mådde så dåligt av uv-ljus och sol har jag varit orolig för hur den skall reagera i år men det verkar funka. Jag är försiktig och smörjer mig med solskydd 50+.

Medsystrar som inte har nått samma goda resultat finns i mina tankar och jag önskar er all hjälp och bättring som finns!

Ett år har gått sedan jag fick beskedet om att jag hade en stor bröstcancertumör. Inoperation av venport, cellgifter, operation och strålning och nu har jag börjat arbeta halvtid och tog bort venporten häromdagen. Tack och lov för venporten som jag fick cellgift igenom!

Haha, den hade ju vuxit fast under året så läkare David fick klippa och klippa innan han fick bort den! Vilken underbar personal på Västerås lasarett!!!

Jag har fått så mycket stöd och nu möts jag av så många glada människor som gläds med mig! Jag är så tacksam för att allt har gått bra och känner med dem som får kämpa och kämpa! Men håll ut! Hjälpen kommer!!